Vad gäller egentligen?
Som arbetsgivare eller chef så har du ansvar att förebygga och motverka diskriminering på arbetsplatsen.
Diskriminering är ett lagbrott. Enligt diskrimineringslagen är det förbjudet att missgynna eller trakassera människor på grund av någon av de sju diskrimineringsgrunderna som är: kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.
Diskrimineringsförbudet gäller dels när någon missgynnas eller behandlas sämre än någon annan i jämförbar situation. Diskrimineringsförbudet gäller också när det finns en regel eller rutin som verkar neutral men som särskilt missgynnar någon som tillhör de skyddade grupperna och inte kraven är berättigade.
Företaget riskerade i detta fall att bli skadeståndsskyldiga och inte minst få sitt företagsnamn nedsvärtat. Det är inte bara individen som kan driva denna typ av frågor utan det kan även arbetstagarens fackförbunden eller Diskrimineringsombudsmannen göra, så uppbackningen är stor. Knepigt i dessa situationer är frågan om lättnaden av bevisbördan för den som påstår sig blivit diskriminerad. Det vill säga att om den anställde kan visa på missgynnande och visar på omständigheter som ger anledning att anta att diskriminering förekommit så är det upp till arbetsgivaren att bevisa att så inte skett. Obalansen är ganska stor för företag som besväras av att få sitt varumärke nedsvärtat i dessa ärenden tycker jag.
Hur kan man värja sig som arbetsgivare?
Förutom att inte diskriminera så klart, så kan man lämpligen höja ambitionen med de aktiva åtgärderna för att motverka risken för diskriminering och höja medvetenheten i sitt företag. Använd gärna denna guide från Diskrimineringsombudsmannen som stöd i det arbetet. I övrigt så gäller det att som arbetsgivare ha självförtroende nog, har ingen diskriminering förekommit så stå på dig.